Vad ska vi göra åt ålderschocken?

Ålderism i samhället
Dela gärna...

Bland forskare är ålderism ett välkänt begrepp, men tyvärr inte hos våra myndigheter, och heller inte hos ”vanliga” människor. Utom kanske i Tyresö, där SPF drivit projektet Attityd 65 Plus under ett år. Vi har under året bjudit in till ett antal seminarier om ålderism. Professor Håkan Jönson, Lund, (se video) som länge forskat och skrivit om ålderism var inbjuden till ett sådant seminarium den 22 augusti 2023.

Han pratade bl a om att flera grupper i samhället kan bli utsatta för ålderism beroende på att samhället i viss utsträckning är organiserat i förhållande till åldersfördelningen i befolkningen. Det finns olika sorters ålderism och den kan ta sig olika uttryck beroende på vad man vill åstadkomma. När myndigheter använder sig av ålderism beror det på att de har ett mål med detta angreppssätt – mer eller mindre medvetet, och kanske utan att ens känna till begreppet.

Vanligen använder sig myndigheter som exempelvis Socialstyrelsen, Folkhälsomyndigheten och IVO (Inspektionen för Vård och Omsorg) av ”Syndabocksålderism” (H Jönson red. Perspektiv på ålderism, Social Work Press 2021). Det vill säga att de ofta och i många sammanhang på ett negativt sätt pratar om det faktum att många lever längre. De pratar om äldre 65+ på ett sätt som leder tankarna till syndaflod och chock samt att 65-plussare kostar samhället för mycket. Man pratar om en demografisk bomb i stället för att se det positiva i att de flesta pensionärer är friska och att cirka 20 procent av personer 65 – 75 fortsätter att jobba, att många far- och morföräldrar hjälper till med barnbarn eller hjälper närstående som annars hade måst vända sig till socialtjänsten. Pensionärer upprätthåller köpkraften och betalar skatt.

Söker man exempelvis efter ”ålderism” på Folhälsomyndighetens hemsida får man två träffar – en inlagd så sent som i november 2023 – och det är bara en kort menig. Det är samma sak med flera andra myndigheters hemsidor. Inte ens diskriminderingombudmannen (DO) har något att säga om ålderism.

Syndabocksålderism legitimeras genom att man nedvärderar den som uppnått ålderspension. Det antyds att man inte längre bidrar till samhället – att äldre personer kostar mycket, utan att exemplifiera och kvantifiera och utan att jämföra med andra grupper som också ”kostar” mycket.

När myndigheter betraktar en grupp – ca 23 procent – av befolkningen som en samhällsutmaning hänger natuligtvis media på och skildrar äldre personer på samma sätt som myndigheterna. Detta blir lätt en negativ spiral där 65-plussare blir en grupp som förminskas, behandlas nedlåtande, som passiviserade och orkeslösa. Vi ska ju ändå alla dö – och liksom barn behöver hjälp i början, kan äldre behöva hjälp i slutet av livet. Det är väl ändå alla som betalar skatt överens om.

Faktum är att endast få, cirka 78 000 av Sveriges 2,3 miljoner pensionärer beviljas boende på ”särskilt boende”. Cirka 148 000 beviljas hemtjänst i hela landet i sitt ordinarie boende. Resten 2,1 miljoner är pigga och klarar sig själva eller med stöd av släkt och vänner. Det är professor emeritus, P G Edebalk som nämner dessa siffror i sin bok ”Äldreomsorgen – en aktuell historia” (Studentlitteratur 2022). Att prata om allas lika värde blir just prat om det inte följs upp av myndigheterna.

Enligt P G Edebalk kostar hemtjänst i eget boende i genomsnitt 300 000 kronor per person och år, medan en plats på ett fängelse i snitt kostar 3 200 kronor per dygn enligt kriminalvården, alltså 1 226 800 per person och år. På tal om vad som kostar.

Lisbeth Crabo, projektledare Attityd 65plus

Dela gärna...

Lämna en kommentar