Hur är det att vara äldre i Sverige?

Dela gärna...

I Sverige lever man länge och att åldras är en naturlig och oundviklig del i allas liv, och vi blir bara äldre och äldre. Att åldras är något alla på jorden har gemensamt, men det är alltjämt något som ser olika ut i olika delar av världen och olika kulturer. Hur är det att åldras och vara en äldre person i just Sverige? Vad händer i samhället när befolkningen åldras och vad är äldres roll i ett modernt Sverige? Är de äldre generationerna en tung belastning eller en oändlig resurs?

I denna artikel ska vi titta närmare på detta, med ett perspektiv och fokus på ålderismens roll i det hela. Om du vill läsa mer om vad ålderism är och hur ålderism påverkar äldres hälsa kan du göra det i våra tidigare artiklar.

Hur ser det svenska samhället på äldre människor och vad innebär det att åldras i Sverige?

Historiskt sett har åldrande varit något som är uppskattat och förknippat med respekt och kunskap, men att åldras i dagens samhälle är annorlunda än förr, och kan vara mentalt påfrestande och innebära en stor omställning för individen.

I takt med att samhället utvecklas och förbättras och äldres självständighet ökar, förändras även människors syn på åldrandet och äldres roll i samhället. Aldrig tidigare har det funnits så väl fungerande sociala skyddsnät som nu, som erbjuder äldre personer en trygg, mer självständig och värdig ålderdom. Däremot har dessa sociala skyddsnät och dess påverkan på äldres roll i samhället medfört en del negativa konsekvenser. I vårt samhälle har de äldre gått från att ses som en resurs, som aktiva deltagare, de som man vände sig till för råd och kunskap, till att alltmer betraktas som en belastning, en kostnad och något som måste tas om hand av samhället.

En del anser att detta kan bero på att det tidigare var upp till varje enskild familj att ta hand om sina äldre på egen hand, och då var det vanligt att de äldre levde tillsammans med de yngre generationerna och hjälpte till med barnskötsel och hem och således blev en mer aktiv medlem i familjen såväl som i samhället. På gott och ont var det även vanligt att fortsätta arbeta en längre tid innan man “pensionerade sig”. (i förhållande till att medellivslängden var lägre förr i tiden).

Det var först 1913 som riksdagen fattade beslut om att införa allmän pensionsförsäkring och Sverige var därmed först i världen med att införa en försäkring som omfattade hela befolkningen. Sedan 1913 har denna pensionsförsäkring kraftigt omarbetats och utökats och Sverige har idag en av världens bästa pensionssystem. Trots att det är ett av världens främsta, betyder detta inte att det inte finns mycket kvar att förbättra.

Pensionsförsäkringen är på vissa håll mycket bristfällig och orättvis, och det finns många äldre människor i vårt samhälle som lever utan tillräckliga medel som följd. Äldrefattigdomen i Sverige ökar, framför allt bland kvinnor. Det beror dels på att ett tidigare ojämställt arbetsliv påverkar pensionen och dels på att själva pensionssystemet ytterligare förstärker dessa orättvisor. Detta visar en rapport från PRO som presenterades i oktober 2015. Antalet äldre med inkomster under EU:s relativa fattigdomsgräns ökar kraftigt och idag uppgår denna grupp till över 300 000 (nästan 15 procent). Dessutom har ytterligare en halv miljon äldre bara den låga garantipensionen – trots att många av dem har arbetat hela livet.

Trots detta finns det få initiativ till att omarbeta eller reformera pensionsförsäkringen eller höja pensionen, och än mindre prioriterat är det om en allmän skattehöjning skulle ligga till grund för en eventuell pensionshöjning. En del anser att detta speglar samhällets syn på äldre, som en börda snarare än en resurs.

Idag finns det ingen fast pensionsålder, utan en kan jobba hur länge en vill och då få lite högre pension, dock är lägsta pensionsålder 63 år. De flesta pensionerar sig dock runt 65 års ålder. Det finns en stor vilja bland många äldre att fortsätta arbeta även efter pensionsålder men det finns, detta till trots, förhållandevis få initiativ från såväl stat som företag till uppmuntran till de äldres fortsatta deltagande på arbetsmarknaden. En del hävdar att det är här som ålderismen spelar en stor roll i att äldres erfarenhet inte värdesätts nog i arbetssammanhang och på så sätt går mycket resurser och kunskap till spillo, samtidigt som friska och villiga människor fråntas möjligheten till sysselsättning och arbete samt en känsla av tillhörighet och behövlighet.

Denna vardagsålderism är en av de ledande orsakerna till psykisk ohälsa hos äldre i stora delar av västvärlden och de som drabbats vittnar ofta om att det beror på social exkludering, isolering och en känsla av värdelöshet ju äldre man blir.

Medelpensioneringsåldern i Sverige – utveckling över tid

Medelpensioneringsaldern-i-Sverige-utveckling-over-tid

Källa: Pedal

Andel nyblivna pensionärer per ålder och årskull

Andel-nyblivna-pensionarer-per-alder-och-arskull

Källa: Pedal

Vad är äldres roll i dagens samhälle?

När vi talar om äldre talar vi ofta om de som nyligen uppnått pensionsåldern och mycket fokus har lagts på de äldre som är friska och pigga nog att till exempel arbeta och aktivt delta i olika sociala verksamheter i samhället. Man får dock inte glömma bort den del av de äldre som av olika skäl inte längre förmår delta lika aktivt, vilket är något som tyvärr är både vanligt och lätt att göra.

Bara det faktum att man inte längre har samma möjligheter att vara aktiv betyder inte nödvändigtvis att man inte har något att tillföra och inte heller att man inte skulle ha samma rättigheter som andra. Även om det givetvis förekommer att de äldre äldre också är aktiva så är många i den gruppen en outnyttjad resurs ur ett samhällsperspektiv. Detta var inte fallet förr då det alltid föll sig naturligt att vända sig till dessa för att dra nytta av deras kunskaper och livserfarenheter, men i dagens samhälle lever många äldre äldre en undanskymd tillvaro.

Det behöver dock inte vara så och det finns mycket som dessa äldre skulle kunna bidra med genom sin långa livserfarenhet om de bara fick en chans. Förutom att det tillför samhället nytta fungerar det givetvis omvänt och tillför de äldre äldre en möjlighet att aktivt delta i den mån de önskar och kan. Äldre och äldre äldres roll i samhället är idag inte så stor som de och samhället förtjänar och det är det som Attityd 65+ vill ändra på!

Hur ser politiken på de äldre i vårt samhälle?

Äldrepolitiken i Sverige behöver prioriteras mer och tidigare tomma löften om höjda pensioner behöver uppfyllas. Idag finns alltför många exempel på där politiken enbart kretsar olika åtgärder som till sin natur främjar isolering istället för inkludering av de äldre, även om de må vara nog så välmenande. Äldre har samma rättigheter som yngre och ska ges möjlighet att utöva dessa rättigheter på motsvarande sätt, om än anpassat efter hur deras förutsättningar är.

Äldrepolitiken behöver börjas behandlas av såväl väljare som politiker som något som berör alla i samhället, och inte endast de som den för tillfället berör. En väl fungerande äldrepolitik ligger i precis allas bästa intresse då den berör och kommer att beröra precis alla i samhället.

År 2022 var ett bra år för äldrepolitiken i Sverige. År 2022 tillsattes nämligen en äldreminister i form av moderaten Anna Tenje. Detta är ett stort steg i rätt riktning och med en äldreminister som kan representera äldres rättigheter i riksdagen kommer förhoppningsvis åldersdiskrimineringen i samhället minska som följd.

”Det är hög tid att vi arbetar samlat kring äldrefrågorna för att ge äldre en värdig ålderdom med god livskvalitet. Dels ska vi värna om dem som arbetat ett helt arbetsliv genom att trygga deras ekonomi och behov av god omsorg. Dels ska vi ta vara på det höga värde som våra äldre har för hela samhället, motverka åldersdiskriminering och ta vara på den kunskap och erfarenhet som de bidrar med.”
Anna Tenje (Regeringen, 2022)

Är äldre en belastning eller en resurs?

Så är äldre en tung belastning för samhället eller en oändlig resurs? Vi vill hävda det senare, att äldre människor, deras kunskap och erfarenhet är oändligt och outnyttjad resurs som samhället kan dra stor nytta och lärdom utav. Det råder ingen tvivel om att äldreomsorg och åldrande med allt vad det innebär utgör en stor kostnad för samhället, men att åldras är som tidigare nämnt något oundvikligt och naturligt och en vital del av välfärden, som alla i samhället jobbar tillsammans för att förtjäna.

I ett väl fungerande modernt och hållbart samhälle (som ju är det vi strävar efter, eller hur?) tar vi tillvara på de resurser och den kunskap vi redan har, och där går det inte att förneka hur stor del som utgörs av äldre. I en åldrande värld är det ohållbart att se på äldre människor som en otillräcklig arbetskraft och kunskapskälla, och pensionsåldern som något slags “bäst före datum”. Det är trots allt de äldre generationerna som byggt upp samhället vi lever i idag, så attityden “yngre vet bättre” som råder nu, är lika nonchalant och felaktig som den är skadlig och slösaktig.

Ett modernt Sverige vet och kan bättre än så!

Källförteckning: